Under hela mitt liv (så länge jag kan minnas iallafall), har jag velat haft en egen häst. Men då inte de intresset finns hos mina föräldrar så blev det lite svårare. Fick ofta höra "du kommer trötta när du blir äldre", men ack så fel de hade. Intresset för hästarna bara växer mer och mer. Det är typ de jag lever för, haha. Aja, nog om det.

 

Sommaren 2011 tog jag studenten, vuxen-livet och allt ansvar kom. Jag jobbade på ridläger och livet kändes ganska osäkert men ändå härligt. Att äga en egen häst var fortfarande något utav en dröm..

 

En dag i stallet när jag jobbade så kom min dåvarande ridinstruktör Anna Danielsson till mig och sa att jag måste köpa en häst som hade kommit till henne för inridning, att jag iallafall skulle åka och titta. Ja, jo varför inte titta kan man ju alltid göra. Så jag, Emily (hörnet) och en som heter Amanda åkte till Annas stall för att titta på hästen som jag inte hade en aning om var de va.

 

Där stod hon, sötaste isabellstoet jag någonsin skådat. Hon var så himla rar, och hon hade en jäkla energi i hagen när hon sprang, hon stack ut från de andra hästarna. Jag var fast. Hon ville jag ha. Den personliga snyggtravande isabellstoet med de trygga, glada ögonen.

 

 

Jag funderade lite under en natt, dagen efter ringde jag mamma och pappa och frågade. Och som ni redan kanske listat ut så sa dom ja! Jag tror aldrig jag varit så lycklig. Känslan i min kropp när mamma sa ja den morgonen, de är fan obeskrivligt. Sen gick allt sjukt snabbt, försäkringen skrevs över, pengar sattes in så swisch sa det så stod hon plötsligt där. Den fina uttrycksfulla isabellen. Min egna häst.